7.12.2014 

Domvik är ett spännande ställe. Eller rättare sagt ibland skrämmande. När jag går ner från vägen där jag lämnar bilen, följer en urgammal väg och rundar berget, kommer jag till Domvik. Alltid är det någon som blir skrämd - en fågel, en hare eller en hjort kanske - men det blir jag också. Det är på nåt sätt spökligt tyst fast vinden viner i träden. Stället har karaktär. Jag går dit alltid tyst ,som till kyrkan. För att inte störa. 

Stenen blänger bakåt på mig. 

Där finns också drakar, här är bara en av dem. 

Vad som helst kan gömma sig i gärset. Ormarna har troligen redan dragit sig tillbaka inför vintern, men en tiger kan bra gömma sig här.  

Här finns också två perfekta gömlsen. Två jordkällare. Men tro inte att jag går in i dem. Aldrig! Jag var antagligen instängd i mormors poatiskällare för många gånger som barn. 

Och sen, plötsligt tittar solen fram!

Gammalt taggtrådsstängsel. 

Den stora granen har tappat toppen, 

och den har fallit ner mot en annan gran och bildar det perfekta gömstället för allehanda djur-  och säkert också drakar.

1.12.2014

Körde hem via Vårnäs bro när solen höll på att försvinna bakom Domvik. Estby å mynnar ut i Tavastfjäden vid bron. Det brukar bli is kring bron ganska sent eftersom vattnet rör på sig. Idag var det is bara i kanterna kring bron, men längre ut mot Tavastfjärden fanns ett jämnare istäcke. Det var riktigt stilla, men så fort det blir blåsigt igen, så kommer isen att försvinna. 

En underbart vacker eftermiddag var det, det är inte så ofta solen tittar fram den här tiden på året. 

Vid vasskanten.

Ett stim med fiskar hoppade upp till ytan, men de var för snabba för mig. 

Det var faktiskt fint sken, bildens färger är inte ändrade.

23.11.2014

Två dagar innan hade det fallit snö - den första som hölls kvar på marken. Nu var det redan plusgrader och snön blev tyngre. Det är ganska vildvuxet på en del ställen vid Domvik. 

Brakel.

Håller på ti trilla ner.

En av många kullfallna trän.

Lönnens bark har bllivit skadad i något skede.