16.5.2014 Det var en lugn och fin kväll. Himlen blå med små vita molntussar. Ett rådjur smet iväg med väldiga skutt och var borta bakom träden före jag ens hann få kameran lyft.

På Domvik har funnits flera hus och ännu kan man hitta allt möjligt bråte som lämnats kvar. En del har också ryssarna lämnat efter sig då de lämnade Porkala. Här kan du läsa mer om  Porkala parentesen.

I Kyrkslätt är det allmänt att tala om händelser med uttrycken "före ryssarna" eller "efter ryssarna".

Skogsfräken. 

Idag kröp jag omkring med makron i allsköns ro. Mitt i allt hör jag brakande ljud uppe på berget en bit ifrån och lyfter tyst stativet för att få en bild av älgen eller vad det sen må vara. Tji fick jag - det var en människa. De är här mera sällsynta än älgarna. Det var en karl som kom fram med geväret över axeln. Han presenterade sig och berättade att han hade lov att jaga på området. Det lär vara tillåtet att skjuta råbockar mellan 16.5. och 15.6. Det kan vara värt att ha något grannt på sig under den här tiden när man smyger omkring. Fast jag liknar nog inte en råbock! :)

Ormbunke.

15.5.2014 Jag rörde om mina 100 hektar och flyttade en del av skogspartiet ut till Vårnäs bro. Skog har jag tillräckligt att ströva i ändå.

På bilden syns Dombvik till höger. På uddens berg stod huset godsägare Anders Adlercreutz byggde och när han sålde området 1914 köpte Ragnar Ljungqvist från Kattholm i Estby huset. Han lät riva ner det bit för bit och flyttade det till Kattholm. Där står det ännu idag.

14.5.2014 Ormbunkarna är fulla av roliga figurer just nu.

10.5.2014 På ca 30 år har åkrarna vuxit igen och bildat björkdungar. 

Idag var jag på upptäcktsfärd till delar av området jag inte tidigare besökt, söderut längs vältrampade stigar som djuren gjort. 

Här finns en vassfylld vik med många olika fåglar. En del kände jag igen på sången, men många finns ännu att identifiera.I synnerhet en med knarrigt läte som jag hört redan tidigare. En trana tog sig en sväng i luften och landade någonstans inne i vassen igen.

8.5.2014 Det var en regnig dag idag. Mellan skurarna var jag ner till en av de två dammarna. Där sträcker sig grenarna över vattnet och regndroppar föll ner i dammen.

Den här åkern kallas Gammelåkern - eller Gamelåkern som man säger i Kyrkslätt. På kartan omnämns den som Storängen, men det namnet använder lokalbefolkningen inte. Kornet har nyss grott och åkern skimrar lite i grönt redan.

Godsägare och adelsmannen Anders Adlercreutz var som sagt känd för sin fenomenala träffsäkerhet med eldvapen, i synnerhet handvapen.

Harry Edlund skildrar en episod i boken Flydda tider (Kyrkslätts hembygdsförenings skrifter XXIV, 1997). Harry Edlund ägde Näse Nedergård i Kyrkslätt, några km från Domvik.

"I en liten stuga på Domvik mark bodde en man vid namn Halin. En höstdag höll Halin på med dikning på Domvikåkern. Halin tog sig en vilopaus, stoppade pipan och satte sig på dikesrenen att röka. Då small ett skott och pipan flög 'som fan sku ha kasta den', berättade Halin senare. Domvikhusbonden hade gömt sig ett stycke ifrån och med pistol skjutit bort gubbens pipa." 

5.5.2014 Det var skarpt solljus idag och jag hade svårt att hitta något som helst intressant att fotografera. Efter en stunds strövande råkade jag på den här lilla krabaten, som troligtvis är en vanlig groda  (Rana temporaria).

En stund låg den stilla under ett blad i vattnet, men en halv sekund senare hade den blixtsnabbt grävt in sig i bottenslammet. 

4.5.2014 
Domvik har haft otaliga ägare, men en av de intressantaste var godsägare Anders Adlercreutz, som jag nämnde i mitt inlägg den 19. april. Om honom skriver Rafael Lindqvist i sin bok Mitt förlorade paradis (1916) bl.a. så här:

"Anders Adlercreutz är en av de märkligaste män, som trampat Kyrkslätts jord i nyare tid. Han var en själafrände och dessutom nära blodsfrände till den på sin tid europeiskt ryktbare frihetskämpen Maximilian Myrberg, hjälten från Greklands och Spaniens frihetskrig på 1800-talet, förevigad i Topelius' dikter om "Gossen från Brahestad" och "Överste Fabviers adjutant". De ägde båda samma sjudande krigarblod, samma våghalsiga ärelystnad och samma ståtliga krigargestalt, men Anders A. var dessutom en vildhjärna och en upptågsmakare, jämförlig med Tysklands Eulenspiegel och överglänsande "Kattgreven" i Sverige. Anders Adlercreutz' korta liv är ett av de stormigaste och kampgladaste vår nyare historia känner till. Han föddes år 1868 på släktgården Råskog, blev student 1887 och dog omkring 40 år senare i Helsingfors. Däremellan hann han utmärka sig som atlet, hästuppfödare, björnjägare, jordbrukare, ryttare i dr Jamesons raid i Rodesia och i boerkriget, cowboy i Argentina, fruktfarmare i Kalifornien och först och sist konstskytt - pistolskytt - vars like Finland aldrig torde skådat. Därom kunde skrivas en bok."

Anders Adlercreutz ägde Domvik i endast ca 10 år. 

Idag råkade jag se två älgar invid vägen. Tyvärr hade jag endast mobilens kamera till hands så kvaliteten på bilderna är inte den bästa. 

Älgarna har minskat betydligt här i trakterna de senaste åren. Minskningen beror på åtminstone tre orsaker. Sockerbetsodlingen har så gott som upphört p.g.a. att sockerfabriken i Salo stängde för några år sedan. Älgar älskar sockerbetor. En annan orsak är bygget av motorvägen mellan Kyrkslätt och Stensvik i Esbo, som med älgstängsel försvårar älgarnas vandring söderut efter vintern. Dessutom inverkar säkert också de nya bostadsområdena invid Obbnäsvägen och övriga nybyggen, då det rör sig mera folk i området än tidigare. 

1.5.2014 Det var intensivt grönt idag. Bilden är tagen ifrån Kasaberget där man kan se ner över täta björkdungar och  släta berg. Björkarna har nyss fått mössöron och är intensivt gröngula. Samtidigt hörde jag göken gala för första gången i år. 

På Domvik var det frid och ro, där var inga andra djur än fåglar. Den här holken är ändå inte mera i bruk. Där har tydligt varit inbrott genom taket, och den ser lika förfallen ut som det enda huset som står kvar på området.